Ektorp den 17 juni 1958
Kära Lilla Judith!
Varmt tack för ditt lilla kort. Du är en i sanning hårt prövad liten kvinna. Ja, vad säger man och vad gör man i ditt fall? De döda bör få vila i frid men kvinnan är värd ett hårt straff, och du kan vara ganska säker på att det kommer också på ett eller annat sätt. Tänker du ta kontakt med henne?
Hur känner du dig annars? Det skall väl bli skönt med vila och avkoppling, för du reser väl nånstans, till Skåne eller utomlands. Får jag aldrig se dig ute hos mig? Ack, så glad jag bleve, om du ville ringa eller skriva och säga att nu kommer jag. Käraste hälsningar, din gamla vän Walborg.
I skrinet finns intet mer, så det slår vi igen. Men i källaren finns andra skrin, inte av falskt silver men i trä, papp och lack. Någon gång ska jag öppna dem också och låta det förgångna få vingar för en sista färd, innan det vänder åter i evighetens famn där allt är intet och inget är allt.
